kanske ska förklara varför jag är sur på min cykel. jag fick den av mormor förra sommaren och när jag skulle använda den första gången är däcken "spruckna" (jättebra ord i alfapet!) och jag lämnar in den på svindyr service. när jag cyklar med den en gång till s och tillbaka blir det punktering igen! och dagen efter att jag slängt servicekvittot upptäcker jag det och kan inte använda den. och eftersom jag är pank (och sur på dumma dåliga däcken) vill jag inte lämna in den igen. dessutom gjorde jag en liten tabbe när jag kom till verkstaden första gången, jag typ körde ner cykeln i butiken och bara fortsatte längre och längre in! det var liksom omöjligt att stoppa mig för jag förstod inte att man skulle stanna där dom andra cyklarna stod..
nu ska jag berätta min dröm inatt eftersom det anspelar på samma tema:

jag cyklar omkring i bromma någonstans för jag har helt glömt att jag har "punka", upptäcker att jag är nära vårt gamla hus i stora mossen och cyklar dit. mamma var där och stod och pratade med en pappa till en dagiskompis och hon sa "men c, vad gör du här nu igen..?" med värsta trötta rösten, och jag typ *stoneface bitch* slet av däcket och tejpade ihop gigantiskt hål med silvertejp.

sen drömde jag också att bono hade dött och vi var på hans begravning som var samtidigt som avteckningen av hans minnesplats. när prästen eller motsvarade börjat prata blev mamma upprörd och skällde ut alla för att vi inte visade respekt för bono som var århundradets bästa person. en gammal låt spelas och morfar fick också ett utbrott men över att han var död eller så. o sitter snett bakom mig och jag försöker släta över hela utbrotts-situationen med att titta drömskt på honom. ridå.