ewww.. like a normal person.

guuuu vad trött jag är! har varit jättetråkig och inte skrivit på länge mest för att jag varit upptagen. med en annan blogg. mina närmaste skriver ju heller aldrig (comeooonaa.. shaamoooennaa!) så jag har läst bögbloggar, speciellt en om en mycket speciell kille. antingen har jag kass humor eller så är han underbart humoristisk! i love him, det är hur roligt som helst. jag fungerar såhär: "hmm, en ny blogg! måste läsa igenom hela för att se om det är nåt jag gillar!" och börjar från första inlägget. läste alla inlägg från 2007 och framåt, hahaha! han är superkul och lika patetisk som jag och skriver precis allt konstigt han tänker på. speciellt i början, nu har han börjat dricka mer... älskar iallafall alla *beställer 100st valium på internet*, kallar sin frisyr för lapp och hatar/älskar allting. m-m-m! är lite sugen på att börja skriva en helt ny blogg i hans stil bara för att, men det känns lite larvigt och omständigt bara för att jag vill göra såna här: *röker marlboro* eller motsvarande. så jag slänger in jättemånga ** i det här inlägget och sen är det slut, okej? kanske.
har läst en massa böcker också. religion och svenska och mansons och på wikipedia (lovelovelove) och tränat lite. inser att om jag satsar på beach 2010 (åhhh vad töntigt att skriva så) måste jag skärpa mig och träna lite oftare. men vi vet ju allihopa att om jag tar i för mycket slutar det illa i stil med att jag slutar träna helt när jag lärt mig alla träningspass med tillhörande schlagersånger plus lisa ekdal. orka henne, låter som om hon vill vara fem år igen och så måste man göra rörelser typ plocka svamp och äpplen under tiden. inte konstigt att man tröttnar. fast imorn ska jag försöka mig på ett medelpass. som en jävla senior har jag tränat på baspassen (oglammigt) förut tränade jag bara medel, men det var å andra sidan tre år sen och minus sambokilon. undrar om man kan äta bort sambokilon med diet: tacos och cola med chips och påskchoklad. värt att undersöka! hjälp hela min text är typ rödmarkerad, datorn gillar inte mina ord. *slänger en bok på den*
libanesiska restaurangen var underbar, påsken var mycket godisfylld men rolig och så var det mycketmycketmycket släkt nu på slutet. mycket, as in ett gigantiskt släktkalas, ett släktmiddag på restaurang, ett dop och en släktfika (hemskt ord. släktfika. det var mycket barn.. där. överallt. som visserligen gillar mig, tror jag, och det är ju nice. blir inte så skrikigt då. men det var ju läskigt när c frågade mig om jag var lite "barnsugen" eehhh, nej, jag tittar på dom jättemycket för att slippa pinsamma tystnader och pinsamma konversationer. det är så lätt att titta på ungarna istället och se glad ut. det märktes verkligen att vi var rätt unga i sällskapet, alla var förlovade/gifta/barn och pratade om vuxna saker. *panik* och när jag frågade om c ville komma och hälsa på i lägenheten sa han nåt om inbjudningar och v trodde jag och o förlovat oss. snacka om big no no. det vore ju sweet och så, men när man inte är sådär jättegamla blir det wt-stämpeln direkt. jag tror att man behöver vara minst 25 för att det ska bli i princip helt accepterat. (inte för att vi behöver bli accepterade, men face it, det är nice att bli tagen på allvar. mina folks är inte direkt wtfriendly..)
nu ska jag kolla på that 70s show. hur kan jag fortfarande tycka att det är roligt? jag orkar inte att jag har humor. haha! *härmar kelso*