on the inside II

det var en gång en matlagningstävling, i ett land med varmt klimat, i en liten stad men inte så liten att alla känner alla.
det är tre lag som tävlar, två lag med kvinnor och ett med män. en av kvinnorna håller på att misslyckas totalt med sin rätt, den andra kvinnan håller på att lyckas totalt med sin rätt.
laget med män ser skumt ut. dom ser felplacerade ut när dom rör i sina stora grytor.
kvinnolagen bråkar med varandra.
samtidigt håller en man på att vakna, de andra männen slår honom lite för att få igång honom. han är en känd maffialedare/gangster och heter os pasor eller nåt liknande. han börjar bli arg och ställer sig upp så dammet yr och han är nu rasande på väg någonstans.
plötsligt är jag hos männen och tävlingen är över. nu är vi på verandan på landet, men det är inte jag som bor här längre. modern till gangstern kommer in och säger något.
när hon gått blir gangstern arg. han är arg för att hon lyckats få honom att känna sig misslyckad igen, och hon bad honom i princip att gå och dö. själv skär jag frukt. han vill ha min fruktkniv och får den, han skär sig i handlederna och gråter.
min hund kommer, den är skadad i käken och någon annanstans. den vill att jag ska följa med och jag vet att jag måste göra det. ändå är jag så förkrossad att jag inte kan tänka. han var min bästa vän. jag måste bära ner honom till standen men jag kan inte gå ordentligt i det jag har på mig. jag storgråter och springer in för att hitta mina gröna shorts, medan hunden väntar i backen vid brevlådorna. jag vaknar och jag börjar gråta.


klockan var halv sju när jag vaknade inatt så när jag skrev det här var jag lite dimmig. det var inte riktigt tänkt att jag skulle skriva ner det på det där larviga sättet, det var enklast så bara.