sitting on an angry chair..

nu har jag i nästan 5 timmar försökt att inte strypa/spy på min släkt, som frågar 1: hur går det med jobbletandet? 2: hur går det med o? och sen går iväg nångång innan jag pratat klart. jag upptäckte att alla är precis lika falska och skvallerbenägna som dom är välklädda. (vilket dom är allihopa, för annars pratas det ju hela veckan om varför till exempel t hade ett par alldeles för genomskinliga linnebyxor. i veckan som kommer kan jag meddela att det inte kommer talas om annat än: farmors present till pappa, klänningen som s hade i julas också (skandal! samma klänning två släktträffar!) och att m inte dök upp som lovat) och dessutom det vanliga skryt/skitsnacket om egna/andrasbarn. och yes, jag är medveten om att the oldies inte kan rå för att dom är så "skruttiga" att dom behöver hjälp med att gå/se/äta/andas med mera men jag tycker ändå att det är jävligt irriterande. jag är inte den hjälpsamma typen naturligt. att prata med släktingar, eller snarare när dom försöker prata med mig är som att springa in i en gammal lågstadiepolare man inte känner men måste vara trevlig mot fastän man inte kan komma på varför. och så står man och pratar om vädret och gamla lärare eller nåt annat stelt tills någon ljuger ihop nåt om att den har bråttom. den enda fördelen är att jag blir såpass paralyserad av att ofrivilligt prata/le/hämta kaffe att jag börjar städa. jag hann plocka undan nästan allt innan ma och pa upptäckte att jag höll på att bli galen och tvingade ner mig på en stol. man kan ju tycka att jag överdriver något men det är bara att dyka upp och see for yourself nästa tillställning (mitt 20årskalas alltså). sen kan jag försäkra att det inte har att göra med vare sig illamåendet eller huvudvärken för såhär känner jag alltid efteråt. om jag inte hade haft en av mitt livs bästa kvällar igår hade jag definitivt skurit sönder handlederna vid det här laget. eller, det skulle leda till x antal telefonsamtal om mig. i vilket fall som helst gjorde o det till en underbar kväll och väger upp allt det dåliga med den övriga helgen. utgången med e i fredags var också underbar, precis som picknicken igår. nu ska jag hem till o för att kramas lite innan slutövningen då vi inte kommer ses på miljoner år (läs minst 11 dagar).

dagens låt: over the hills and far away - led zeppelin